Mariana Lundaby, här med president Anne Tessman, berättade om verksamheten i "Soptippen", vårt eget internationella projekt som i dagarna firar 10-årsjubileum. Initiativtagare till projektet var Mats Fack, och under åren har vår klubb samlat in ca 250.000 kronor. Insamlingsbössor och bokförsäljning har under sommaren inbringat runt 1500 kronor, vilket vi och Mariana gladde oss åt. Läs mer genom att trycka på rubriken.
Mariana inledde med att berätta livfullt om Ecuador och sin egen bakgrund. Träffade sin man 1985 i Ecuador, där han arbetade för ett svenskt företag. De bor i Göteborg och har två vuxna barn. Hon hade länge intresserat sig för hjälp-till-självhjälp-projekt och kontaktade för elva år sedan Ulla-Brita Palm för att få veta mer om Soptippen. När Ulla-Brita frågade om Marianas utbildning (som är ekonom) sa hon rakt på sak: ”Min ekonomiska rådgivare ligger för döden. Vill du följa med till Ecuador?” Så blev det, och Mariana är nu den som förestår stiftelsen.
Mariana beskrev hur Ulla-Brita av en händelse fick komma till denna soptipp i utkanten av Quito och se eländet, och hur hon sedan dess kunnat bygga upp barndaghem, hälsocenter och syskola och under årens lopp lindrat och hjälpt massor av kvinnor och barn. En fantastisk bedrift. Det har gällt att stå upp mot mansväldet, byråkratin och korruptionen, slå näven i bordet och våga. Att utbilda kvinnor och barn, att lära dem att bestämma över sin egen kropp och själva ta ansvar är viktigt och centralt. Vi fick se en film om centrets olika delar, där de tre daghemmen i dag tar emot 220 barn, där syskolan tar emot 50 elever (men bara ca 35 brukar klara examen). De kvinnor som får examen är efterfrågad arbetskraft. Hälsocentret har tandläkare, läkare, sköterska och eget laboratorium och tar även tar emot privata patienter. I dag finansieras det hela med 1/3 bidrag från Sverige, 1/3 från staten och 1/3 med försäljning av alster som eleverna på syskolan producerar. Ecuadors valuta är USA-dollar som just nu står högt i värde, och därför är det svårt att få det hela att gå ihop. Mariana nämnde att en svensk rotarian skänkt en efterlängtad tandläkarstol till centret, och Mariana måste på något sätt få ihop pengar till transporten till Quito, som går på 15 000 kr. Centret har 26 anställda, som ibland blir utan lön dessvärre.
Vi fick också se en film om Ecuador, en turistisk pärla med hav, vulkaner, varma källor, höga berg … Mariana tar emot volontärer (unga som gamla) och studenter som skriver masteruppsatser. Ett nytt sätt att turista på, att göra något vettigt mitt bland befolkningen. (Fyra veckors vistelse med rum, transfer, stöd och kök kostar 4 600 kr enligt ett prospekt som vi fick.) Vackra sjalar och roliga påsar som eleverna tillverkat fick vi också beundra och köpa.
